Nu har jag läst 75 % av min bok I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig och jag tycker att boken är väldigt bra. Jag har valt en nyhetsartikel om en 15-årig pojke som försökte ta sitt liv på grund av att han blev utvisad från Sverige.
Jag tycker att pojken som artikeln handlar om liknar huvudpersonen i min bok väldigt mycket. Båda är ensamkommande flyktingbarn från krigsdrabbade länder och att pojken i artikeln hade försökt ta sitt liv och att han skadade sig själv genom att skära sig indikerar på att han var väldigt deprimerad. Huvudpersonen i boken är också väldigt deprimerad eftersom hon har förlorat hela sin familj och är väldigt ensam. Jag kan bara komma på några få skillnader. Personen i artikeln bodde på ett flyktinghem, men i boken så bor hon först hos en fosterfamilj och sedan bor hon ensam i en lägenhet. Killen i artikeln kommer från Afghanistan, Ombeni som är huvudpersonen i min bok kommer från Kongo.
I artikeln finns det delade meningar om vad man tyckte om att han skulle bli utvisad. Jag tycker inte att han skulle ha blivit utvisad eftersom han verkar vara väldigt deprimerad och han är helt ensam. Om man skulle skicka tillbaka honom till Afghanistan, som är hans hemland, så skulle han troligen inte bli så mycket bättre behandlad där.
HÄR KAN MAN SE ARTIKELN
Etiketter
- Eskort (15)
- Fallen flicka (14)
- För bra för att dö (19)
- I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig (13)
- Ingen behöver veta (15)
Visar inlägg med etikett David. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett David. Visa alla inlägg
torsdag 16 maj 2013
torsdag 9 maj 2013
Uppgift 2
Jag har nu läst hälften utav Christina Wahldéns bok I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig.
Konflikten i boken är att Ombeni har kommit till Sverige som ensam flykting
utan sina föräldrar och har väldigt svårt att anpassa sig till den Svenska
kulturen och hur man beter sig i Sverige. Jag tycker synd om Ombeni eftersom
att hon inte är så duktig på svenska språket, hon är helt ensam och hon blir
inte så bra behandlad i skolan. Ingen förstår heller hur hemskt det är att vara
flykting, hon har sett sina föräldrar och sin bror bli halshuggna, sina systrar
bli våldtagna och hon har själv blivit våldtagen många gånger.
Om jag var i samma situation som Ombeni är i så skulle jag
nog vara väldigt deprimerad, jag kan inte tänka mig hur hemskt det måste vara
att flytta till ett helt främmande land där man inte känner någon. Jag skulle
verkligen inte må bättre när jag vet att min familj har blivit brutalt mördade.
Om jag kände Ombeni så skulle jag försöka vara en så god vän
som möjligt och stötta henne efter allt som hon har gått igenom. Som jag sa tidigare så tycker jag väldigt
synd om henne och det tror jag att de flesta andra också gör.
I Sverige så hjälper man väldigt många från krigsdrabbade
länder genom att låta dem komma till Sverige och få ett bra liv här. Det tycker
jag är bra, om de inte skulle ha fått kommit till Sverige så hade de kanske
inte överlevt.
onsdag 1 maj 2013
Uppgift 1
Jag läser boken I
gryningen tror jag att mamma ska väcka mig av Christina Wahldén. Boken handlar om Ombeni, 16 år som kommer till
Sverige som ensam flykting. Hon har väldigt svårt att anpassa sig till den
Svenska kulturen och det Svenska folket.” Det
växer inga bananer här. Det är konstigt. Jag frågade min lärare i skolan en
gång, men hon skrattade åt mig”. (Sid.11)
Ombeni flydde från Kongo, helt ensam och nu går hon på gymnasiet i Sverige. Hon
plågas hela tiden av de hemska minnena från sitt hemland och hon kan inte
sluta tänka på sin familj. Detta gör att hon mår väldigt dåligt. ”Det är inte bra att inte vara i skolan. Jag
måste vara där om jag ska få fullständiga betyg. Jag vill få fullständiga betyg
men ibland går det bara inte att gå dit. De där mörka dagarna när spökena
flyger efter mig, när andarna jagar mig”. (Sid.23)
Jag tycker att boken är väldigt intressant. Handlingen fortlöper ganska snabbt och den
blir bara bättre och bättre ju mer man läser. Jag kan verkligen förstå hur hon
känner sig eftersom att det måste vara hemskt att flytta till ett helt annat
land, där man inte känner någon, kan inte tala språket och alla beter sig
annorlunda mot hur man beter sig i hemlandet. Det finns ingen parallellhandling
i boken. Den är väldigt verklighetstrogen eftersom att det här händer varje dag
över hela världen, att det kommer ensamma flyktingbarn till ett främmande land.
onsdag 24 april 2013
Etiketter:
Calle,
Carl,
David,
Emma B,
Fallen flicka,
Felix,
Ingen behöver veta,
Jennypher skriver,
Josefin L,
Mohamed,
Natanael,
Nathalie,
Oscar,
William
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)