Nu har jag läst halva boken “I gryningen tror jag att mamma ska väcka mig” av Christina Waldhén. Jag har kommit fram till att konflikten i boken är att Ombeni har det väldigt svårt att komma över allting hemskt som har hänt i Kongo. Hon får knappt någon sömn om nätterna då hon drömmer mardrömmar, och hon har inga vänner i skolan.
Om jag var i samma situation som Ombeni skulle jag likt som henne må väldigt dåligt. Men jag skulle försöka skaffa mig en vän som jag skulle kunna dela med mig mina känslor med. Jag kan tänka mig att det kan vara svårt att prata om allt som hänt, men det kan nog vara skönt att få det ur sig, och att försöka få hjälp och råd angående mardrömmarna.
Om jag var Ombenis kompis så skulle jag visa henne att jag är där för henne och stötta henne genom att föreslå att hon kan träffa en psykiatriker. Jag skulle helt enkelt försöka få henne att tänka på annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar