Jag har läst boken "I grynigen tror jag att mamma ska väcka mig" skriven av Cecilia Waldén.
Boken handlar om den artonåriga flickan Obeni som har flytt från kriget i Kongo. Hon bor ensam i en etta och går andra året på gymnasiet.
Obeni har svårt att hantera den svenska kulturen och det svenska klimatet.
”Det växer inga bananer här. Det är konstigt. Jag frågade min lärare i skolan en gång, men hon skrattade åt mig”. (Sid.11)
"Det snöade ute. Det snöar alltid här. Vet du vad snö är mamma?" (Sid.19)
Obeni har ett så  hemskt förflutet som gör att hon får hemska och obehagliga mardrömmar på nätterna.
Innan Obeni kom till Sverige så såg hon sin pappa och sin bror bli ihjäl skjutna, och hon blev våldtagen av flera män.
Obeni lever i hopp om att hennes systar och mamma är vid liv.

Jag tycker att boken är väldigt intressant och spännade, för man får veta hur det är att komma till ett helt främmande land själv utan att kunna språket. Jag har väldigt  svårt att slita ögonen ifrån boken för den är så himla verklighetstrogen. Såna här situationer får man läsa mycket om i tidningar och på internet.